Loading...
Debatt

Västvärldens makthavare är tysta om Erdoğans krig mot kurder

Under de senaste åren har vi fått bevittna en våldsam och reaktionär rörelse växa fram i Irak, Syrien och vissa närliggande länder. Deras avrättningar, deras förstörelse av historiska byggnader och deras terror har knappast undgått någon. Daesh, eller IS som de ofta kallas, har satt skräck i människor runt om i världen och deras våld har drabbat ett flertal länder.

Fascism bör förstås som en våldsam, reaktionär rörelse som är starkt fientlig och ett reellt hot mot all form av progressiv kamp, så som den feministiska och socialistiska kampen. Dessutom innehåller den fascistiska ideologin ofta imperiala strävanden och rasistisk kategorisering av människor. Att Daesh är fascister råder det alltså inga tvivel om.

I kampen mot fascisterna i Daesh har bland annat folkets försvarsenheter i Syrien (YPG/YPJ)  och stridande i norra Irak spelat en central roll. Gång på gång har YPG/YPJ pressat tillbaka Daeshs styrkor och samtidigt har man lyckats bygga upp samhällen baserat på tanken om demokrati och sekulärt självstyre. Deras uttryckliga mål är ett jämställt och jämlikt samhälle fritt från religiöst, etniskt och könsbaserat förtryck.

Till en början stöttade västvärlden YPG/YPJ både ekonomiskt och militärt. Men när nu Daesh kan betecknas som besegrade vänder västvärlden snabbt kappan efter vind. I mitten av januari inleddes Turkiets offensiv mot den kurdiskt styrda kantonen Afrin i Rojava. Rojava är ett viktigt område eftersom det på många sätt innebär en kulturell fristad för kurden. Attackerna och offensiven slår därmed hårt mot hela den kurdiska befolkningen. Offensiven gavs namnet Olivkvisten och benämns av Turkiets president, Recep Tayyip Erdoğan, som en ”fredsoffensiv mot terroristerna i YPG/YPJ”. Vad offensiven i själva verket innebär är att Turkiet med såväl bombningar som marktrupper utökar sitt krig mot den kurdiska befolkningen. Erdoğans förtryck och hat mot kurder i Turkiet, Syrien och Irak är ingen nyhet, men att våldet och repressionen under hans styre har intensifierats råder det inga tvivel om. Erdoğan, med sin historia av förtryck gentemot framförallt kurder, har alltså mage att kalla folkets försvarsenheter i Syrien för terrorister. Hans uttalande och hans agerande visar däremot tydligt den turkiska statens sanna ansikte – diktaturens ansikte. Den svenska regeringen, och de som tidigare stöttat YPG/YPJ’s kamp har nu blivit tysta och tittar åt ett annat håll. Utrikesminister Margot Wallström har exempelvis i ett svar till Jonas Sjöstedt (V) menat att det inte är aktuellt att fördöma Turkiets handlingar. Den svenska regeringens agerande i denna fråga är en skam för Sverige.

Daesh hade idag kunnat vara en stormakt i regionen. Istället har de i princip utplånats eftersom kvinnor och män framförallt i Irak och i Syriens SDF (Syrian Democratic Forces), där YPG/YPJ ingår, besegrat dem upprepade gånger. När politiker och makthavare visar feghet genom att inte fördöma Turkiets attacker, visar gräsrotsorganisationer i Svergie sin solidaritet genom att starta organisationer till stöd för den kurdiska kampen, organisera manifestationer och demonstrationer mot Turkiets våld och starta insamlingar till uppbyggandet av Rojava. Detta gör vi för att vi vet att ingen är fri förrän alla är fria. Fascismen kommer aldrig stå oemotsagd – den stod inte oemotsagd i Francos Spanien och 90-talets Sverige och den står inte oemotsagd i Syrien och Irak. Vi måste fortsätta göra det fascismen och totalitära stater fruktar mest – organisera oss i tusental mot dem och för ett i grunden annat samhälle.