Loading...
Facklig vardagKrönika

Det är inte alltid lätt att vara facklig företrädare

Att arbetsgivare och den fackliga organisationen är två olika parter är ingen nyhet. Att vi som parter kan vara eniga och oeniga i olika frågeställningar är heller inte någon överraskning.

Vi som parter kan också ha olika intressen. Oavsett vilken verksamhet det handlar om så ska fackliga företrädare ha sina medlemmar bästa i sikte. Liksom arbetsgivare har verksamhetens bästa i sikte.

Något jag har observerat sedan ett tag tillbaka att ju längre ifrån sin egen verksamhet man agerar som facklig företrädare, desto mer prestigelöst blir det. Det gör att man inte lika ofta känner av härskartekniker, något man som facklig företrädare ofta blir utsatt för.  Inte heller arbetsgivarrepresentanter har känt att de har blivit tilltufsade av den fackliga organisationen.

Däremot ju närmare sin egen verksamhet man är som facklig ju mer härskartekniker och synpunkter på oss fackliga från arbetsgivaren blir det.

Jag har varit med om det hela, från att arbetsgivaren avbokar viktiga möten med mig då en annan facklig företrädare som skulle vara med råkar vara sjuk just den dagen , till att jag ”glöms bort” i olika sammanhang, till att arbetsgivaren väljer vem av fackliga företrädare som man vill sitta i överläggningar med eller förhandlingar med. Jag har varit med om att vi blir beskyllda för att chefer blir sjuka på grund av den arbetsbörda de får tack vare oss fackliga. Jag har fått höra att medlemmarna inte har varit snälla mot chefen och vi inte har agerat.

I början av mitt uppdrag som facklig företrädare trodde jag att det var bara emot mig som arbetsgivaren agerar så. Nu när man har arbetat fackligt en del år, ser jag att nya fackliga företrädare som inte riktigt än känner sig mogna att ge svar på tal, behandlas på exakt samma sätt från arbetsgivaren.

Som facklig kan man ofta uppfattas som att man är på stridshumör. Och det gör ingenting för att vi har något att strida för – våra medlemmars intresse och deras bästa. Vi har fått medlemmarnas förtroende att driva deras frågor. Och vi fackliga, tar vårt ansvar på största allvar.

Som facklig får man också kompetensutveckling i form av fortbildning, utbildning samt att få arbeta med väldigt kompetenta fackliga företrädare som har skin på näsan. Det gör att man har rätt stor kunskapsbas i olika arbetsrättsliga, arbetsmiljö och strategiska frågor. Många gånger större än arbetsgivarens.

Kan vara dags för arbetsgivare att satsa på kompetensutveckling bland sina arbetsledare och chefer i de frågor som de fackliga har mandat att agera i. När vi har likvärdig kompetens, då kanske, kan vi också möta varandra prestigelöst och med respekt, istället för, med härskartekniker.

 

Olga Krivtsova

Kommunalare