Loading...
Krönika

Arbetarklassens barn

”Chef kan inte närvara i omvårdnadsgrupperna/hemtjänstgrupper, vid arbetsdagens början då dem har små barn som ska lämnas på förskola” – det är en komentar jag har hört allt för ofta för att inte börja reagera.

”Om vi kräver att cheferna ska börja 07.00, då kommer hälften av våra chefer säga upp sig för att de har småbarn som ska tas om hand” – komentar av deras chef.

Hur kan det komma sig att omvårdnadspersonalen kan anpassa sina liv efter arbetet i alla lägen? Jag ser en skillnad mellan anställd och chef.

Det verkar dessutom som att vi, omvårdnadspersonalen, har blivit mer toleranta och inte längre reagerar när vi hör: ”Du kan kanske titta på lediga jobb eller annonser för det går inte att ändra dina arbetstider”. Dessa typer av kommentarer är ofta förekommande från chefer. Det drabbar framförallt undersköterskor som är tillbaka från sin föräldraledighet och önskar att byta arbetstider. Det är viktigt att kunna byta arbetstider för att kunna förena förvärvsarbetet med sitt föräldraskap.

Omvårdnadspersonalens arbete är ett av de viktigaste arbetena som finns när det kommer till själva arbetet, men när det kommer till möjligheten att anpassa sina arbetstider utifrån föräldraskapet då blir man ofta förminskad och utbytbar. Vi blir tillrättavisade och övertygade av arbetsgivaren att det är näst intill omöjligt att ändra i schemat.

Det är svår att uppnå rättvisa då alla människor uppfattar rättvisan olika. Hur får man egentligen den där känslan? Att det är ok för mig som chef att göra så och så, medan medarbetarna behandlas på motsatt vis. Jag har svårt att förstå hur dessa tankebanor är förenligt med ett modernt ledarskap.

Jag hoppas att sådana attityder upphör snarast. Vårt arbete är på dygnets alla timmar och att ha barn ska inte vara ett privilegium för de som har flexibla arbetstider.