Loading...
Krönika

Jämställt på bygget fram till föräldraledigheten

Sitter hemma efter en hård arbetsdag och kan inte riktigt släppa telefonsamtalet jag fick på rasten. Halva hade gått när telefonen ringer:

-”Tjena, har du fått i dig maten?”

Det är en vän, en byggnadsarbetare. Allmänt känd som en av stans skickligaste. Hon är kvinna och vad hon berättar får mitt hjärta att brista.

Men vi backar lite i tiden. När hon för sex månader sedan  återgick i arbete efter sin mammaledighet hade hennes arbetsgivare anställt en man i hennes plats. En man utan barn, med alla möjligheter att jobba över och som således aldrig var hemma med sjuka småttingar eller behövde hämta på dagis.

Nästan omedelbart beskrev hon för mig att hon inte kände sig uppskattad för sina kunskaper längre. Det var sura miner från arbetsgivaren när barnen blev sjuka och gnäll när dagishämtningar omöjliggjorde snabba förändringar av arbetstiden. Tillslut hade hon känslan att hon inte längre var önskvärd på företaget och frågade mig om hennes mammaledighet drogs av från anställningstiden och den nyanställde därmed stod före i turordningslistan. Jag förklarade turordningsreglerna och berättade lite sturskt att hon minsann inte är utbytbar hursomhelst. Men situationen med arbetsgivaren förvärrades, hon sa upp sig själv och sista dagarna var situationen så pass ohållbar att hon blev sjukskriven.

När hon nu ringer har arbetsgivaren vägrat betala ut sjuklönen. Hon beskriver hur dåligt hon mår, hur behandlingen från arbetsgivaren sakta brutit ner henne . Jag hör att tårarna är nära.

Parallellt med detta har vi byggnadsarbetare fortsatt kämpa för att göra branschen attraktiv för kvinnor. Vi är stolta att vara byggnadsarbetare och tycker att det är det bästa yrket som finns.

Vi ser gärna att våra fruar, systrar, vänner eller döttrar väljer att jobba med oss. För att göra branschen attraktiv för kvinnor har vi skippat det sexistiska skitsnacket i bodarna, satt vår förbundsstyrelse framför kameran iklädda pussy-hats och sedan länge kastat kalendrar med lättklädda damer. Vi jobbar med att göra branschen jämställd.

Men medan vi försöker göra branschen attraktiv för kvinnor gör de flesta arbetsgivare precis tvärtom. Ingen arbetsgivare ifrågasätter en man som säger att något är för tungt att lyfta själv, man får hjälp direkt.  Men när ”Lisa”  ringer undrar jag hur långt vi egentligen har kommit.

Och hur var det med nu med anställningstryggheten i vår bransch? Jo nu lägger näringslivets partier fram förslag om förändringar i LAS där anställningstiden inte längre ska ha någon betydelse utan den så kallade ”kompetensen” ska styra.

I vår bransch kommer den mest ”kompetente” alltid vara den som är arbetsgivaren till lags. Det innebär en maktförflyttning, från oss arbetare till arbetsgivaren. Det kommer missgynna alla som föder barn eller har barn hemma, men också alla som är noga med att ha byggnadsställning vid arbete på hög höjd och alla som kämpar fackligt.  Det handlar om makt. Som alltid.