Loading...
Livsstil

Heaven Shall Burn – ett ljus i metalmörkret

Heaven Shall Burn

Vissa musikgenrer är mer benägna än andra på att kombinera musiken med ett progressivt budskap. Metalgenren är inte direkt känd för det, men ibland händer det. För några veckor sedan spelade svenska Monolord på Slaktkyrkan i Stockholm. Bandet gick upp på scen, presenterade sig med: ”Vi är Monolord, vi spelar antifascistisk doomrock”.

I helgen var det dags igen. Den här gången var det tyska dödsmetallbandet Heaven Shall Burn som spelade sina första konserter i Sverige någonsin som huvudakt. Turnén började för några dagar sedan i Hamburg med runt 4 000 galna fans i publiken. En av de specialtryckta turnétröjorna som skulle räcka hela turnén sålde slut direkt. I Sverige togs bandet emot på Trädgår’n i Göteborg och Fryshuset i Stockholm. Efter att ha varit på plats på båda två blir det enkelt att konstatera att stockholmarna bjöd på mest röj.

Heaven Shall Burn-fansen är kända för sina vilda moshpits – bland annat finns ett imponerande rekord om världens största circle pit på en festival i Tyskland. Den circle piten framfördes till en av bandets bästa låtar, Voice of the voiceless. Låten vittnar om bandets rötter i hardcorescenen, där veganism och straight edge influerat scenen i många år (och än i dag sitter det klistermärken från Sea Shepherd på trumsetet). Heaven Shall Burns stil har ibland beskrivits som metalcore, vilket än mer vittnar om arvet – men till skillnad från andra band i den genren så har de aldrig halkat in på den publikfriande skönsången. Bandet har istället satsat fullt ut på en melodisk dödsmetall, influerade av flera svenska band från 90-talet. Bandets mest spelade sång på Spotify (spelad drygt fyra miljoner gånger) – Black Tears – är faktiskt en cover på svenska dödsmetallbandet Edge of Sanity.

Men budskapsmässigt har bandet gjort sig känt för sina samhällskritiska och vänstervridna texter i största allmänhet, inte bara livsstilsfrågor mycket kopplade till ens kost. Fryshuset beskrev det som att texterna ofta handlar om ”antirasism och sociala orättvisor”. Bland texterna hittar man fokus på en grundläggande systemkritik och antikapitalism, en del texter lyfter gestalter som chilenska sångaren/poeten/aktivisten Víctor Jara (mördad 1973 av militärdiktaturen), andra Thomas Sankara (socialist och benämnd som ”Afrikas motsvarighet till Che Guevara”, även han mördad under en kupp).

Metalgenren har ibland oförtjänt dåligt rykte när det kommer till politisk inriktning. Visst finns där rötägg som fascistiska Burzum, men när  Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg satte pränt på vår metalhistoria i boken Blod, eld, död för några år sen, då vek de ett helt kapitel åt att reda ut hur det egentligen låg till med de tveksamma inslagen. De kom fram till att det inte var ett enda band som ville träda fram och stötta något högerradikalt. Slutsatsen blev istället att metalscenen är som kultursvängen överlag – med en övervikt åt att hjärtat sitter till vänster. Heaven Shall Burn är ett lysande exempel.