Loading...
Livsstil

Recension: Killmiddagen i bokform

Boken Allt vi inte pratar om

I veckan var det bokrelease av Allt vi inte pratar om, skriven av Ida Östensson och Thor Rutgersson. Det är en välkommen bok som lyfter ämnen som många män sällan pratar med varandra om – kärlek, skörhet, sex, flyktvägar, vänskap och sitt ego. De män som skriver i boken (eller snarare medverkar i form av transkriberade podcastsamtal) är unga män, från 25–40 år ungefär. Det hela är en vidareutveckling av konceptet killmiddag som uppmärksammats stort de senaste åren, och boken innehåller även förenklade versioner av de samtalsguider som funnits för killmiddagarna.

I boken medverkar några vänsterprofiler, några kulturprofiler och några sportprofiler. Det är inte en antologi, utan som sagt snarare intervjuer med de här killarna som skrivits ut ord för ord. En del av de medverkande imponerade med sina reflektioner. En del gjorde det inte. Att en del inte imponerade kan ses som både bra och dåligt – bra på det sättet att det ibland känns som att det blir sådan press på att vara rätt typ av ”schysst kille” att det kan skrämma bort en, och att det nu blev mindre press och lite mer prestigelöst. Mindre bra på så sätt att deras reflektioner förstås inte gav lika mycket. Det kändes också som att det var författarna Ida och Thors egna texter, tips, punkter och samtalsguiderna som gav mest, så det hade gärna fått vara mer av de genomtänkta bitarna framför nedskrivna muntliga intervjuer.

Ida Östensson skriver i en av sina ”utmaningar” att det är dags att vi går från feministiskt självförsvar till maskulint självansvar. Och det borde vara givet att män är med och motarbetar alla de problem som män skapar i samhället. På bokreleasen i Stockholm var en solklar majoritet dock inte män, så det blir på så sätt tydligt att det finns fortsatta hinder att komma över. Under min tid inom vänstern har det funnits ett par initiativ som det här. Ett Stockholmsbaserat initiativ hette Mansvar. Själv hakade jag på en vänstervriden antisexistisk grupp när jag bodde i Malmö för några år sedan. Jag upplevde det som en väldigt bra kombination av terapi med en kamp för jämlikhet. Samtidigt har även jag en lång väg att gå för att kunna tillämpa mer av det som boken lyfter. Det är svårt, men nödvändigt.  ”Patriarkatet suger för alla”, som Ida Östensson konstaterar.