Loading...
Nyheter

Krav på skattereform i fokus för ny Socialdemokratisk förening

Att en ny socialdemokratisk förening grundats är i sig inte en nyhet som brukar nå radio, tv och debattsidor. Det händer ganska ofta. Att de lokala grundorganisationerna (S-föreningar) inom socialdemokratin har en radikalare och mer visionär politik än vad partiledningen i rosenbad har är inte heller i sig en nyhet.

Vad är det då som gör att den nystartade S-föreningen Reformisterna i Stockholms arbetarekommun får ett sådant genomslag?

Ett sätt att förklara det skulle kunna vara att personerna i föreningen, Daniel Suhonen exempelvis, har kontakter vid redaktioner som gör att man kan nå ut med budskapet. Samt att media har ett intresse av att rapportera om interna konfliktlinjer inom det stora statsbärande partiet Socialdemokraterna. Även om det säkert kan ligga en del sanning i den analysen så gör vi oss själva en otjänst om vi stannar där.

För det verkligt intressanta är kraven som föreningen för fram.

Enda sedan ”århundradets skattereform” 1990-1991 så har Sverige ekonomiskt varit ett land där vanliga arbetare betalar en förhållandevis hög skatt samtidigt som de absolut rikaste miljardärerna och miljonärerna bidrar allt mindre till det gemensamma. Detta har skapat ett land med allt mer växande ekonomiska klyftor. Där det absolut rikaste har blivit väldigt mycket rikare.

Som en konsekvens av detta har välfärden fått betydligt mindre resurser. Allt mindre av den växande svenska ekonomin går till välfärden. Detta har skapat stora hål i den offentliga sektorn.

Samtidigt har marknadsliberala lösningar med utförsäljning och entreprenad av verksamhet så som skola, äldreomsorg och sjukvård skapat ett system där mycket av de skattepengar, som löntagarna betalar in, försvinner iväg till privata vinster i vårdföretag och riskkapitalbolag.

Det är mot denna utveckling som allt fler i arbetarrörelsen vill göra en insatts. Men många aktivister har mött en grå och kall realpolitik där majoriteten i parlamenten betår av partier som vill fortsätta sälja ut gemensamma tillgångar och sänka skatten. Då har verkligheten blivit kompromisser och värn mot än mer högerpolitik.

Mot detta ställs en tanke, om bara väljaren fick ett tydligt alternativ. Ett alternativ som inte enbart vill förhindra de värsta marknadsliberala förslagen, utan ställa upp en politik för omfördelning. Omfördelning från de rika få till folkflertalet.

Tanken är då att väljaren kan göra ett informerat val, och välja en politik som gynnar de flesta, men missgynnar den rikaste 1% av befolkningen. Om det kommer leda till detta återstår att se, men att det gynnar den svenska sömniga politiska debatten står klart.

Emil Svensson